/upload/subsite/www.kubafangar.se/kubafangarlogo.jpg
måndagen den 6 februari 2012
 

Start / Léster Luis González Pentón

Léster Luis González Pentón, Santa Clara i Villa Clara

Léster är född 1977 och dömdes 2003 till 20 års fängelse. Han har nu släppts från fängelset och kom till Spanien den 13 juli 2010. Han har en dotter i förskoleåldern som heter Claudia vars mamma har lämnade henne och Léster. Efter fängslandet gifte han sig med en kvinna som bor i Santa Clara och heter Janet. Hon hjälpte tillsammans med Lésters mamma Mirella att ta hand om dottern. Efter att Léster och Janet nu skiljt sig bodde Claudia hos sin mamma.

Léster är medlem i människorättsorganisationen Movimiento pro Derechos Humanos Razón,Verdad y Libertad och ombud för Confederación de Trabajadores Democráticos de Cuba i Santa Clara. För det blev han trakasserad av polisen före fängslandet.

Han har tidigare suttit i ungdomsfängelset Prisión de Jovenes PRE men flyttades 2005 till Prisión Provincial La Pendiente.

Trots att Léster är ung så har hans hälsa försämrats under tiden i fängelset, emellanåt var han på arbetsläger där han arbetade fysiskt men han kunde inte vara kvar där någon längre tid eftersom han led av ryggproblem som han var tvungen att få sjukgymnastik för. Léster vägrade att bära sin fängelseuniform eftersom han inte ansåg sig vara någon fånge. Det var svårt att hålla humöret uppe i fängelset, men trots många tunga stunder kämpade Léster på och lyckades ibland uppbåda optimism inför framtiden. Stämningen bland fångarna var relativt god och man försökte att hjälpa varandra.

Under Lésters sista tid i fängelset kunde familjen besöka honom var tredje vecka och de fick då även ta med sig obegränsat med livsmedel, till skillnad från tidigare då det fanns ett viktmått att hålla sig till. De fick även överlämna medicin, vilken dock begränsades. När Léster fick besök hänvisades mötena till ett annat rum än det de övriga internerna använde när de träffar sina familjer; enligt Lésters mamma beror detta på att man ville underlätta avlyssning. Léster fick prata i telefon en gång i veckan och då försökte han att hinna med att prata med så många familjemedlemmar som möjligt. Lésters fängelsetid påverkade hela hans familj, dels genom den oro och saknad de kände men också genom att vänner och bekanta avlägsnade sig från dem på grund av rädsla.

Utskriftsvänlig version Utskriftsvänlig version     Dela denna sida med andraDela med andra